folkisverige_logo.gif
62.    Aghbal berättar om sin uppväxt    Vart sjunde ord
Skriv vart sjunde ord!
Jag kommer från en liten by Kurdistan. Min far var jordbrukare och är äldst av åtta syskon. Byn uppe i bergen på 2000 meters , i ett mycket vackert och bördigt . Vi odlade allt: vete, råg, grönsaker frukt av olika slag, valnötter och och vi hade kor, får och , så vi var självförsörjande, kan man . En del av skörden såldes på i staden Serpolzahab och då fick in lite pengar, men på det taget var det fattigt. Vi barn dåliga kläder och frös om vintrarna.
i byn hade byborna själva byggt de betalade lärarens lön. Jag minns ett år hade min familj inga till skolgången och då fällde vi ek som vi hade på gården. sålde virket och fick motsvarande åtta för det.
Jag gick i byskolan sex år och de första åren undervisningen på kurdiska, men när myndigheterna reda på det skickade de en lärare och kurdiska blev förbjudet i . Läraren var mycket dålig, han kunde multiplikationstabellen och vi lärde oss ingenting.
jag var sexton år fick jag hos mina morföräldrar i Ghasershirin och i skolan där. Det var en tid, morfar och mormor var jättesnälla pysslade om mig. Tyvärr måste jag
studierna och flytta hem efter ett , för jag behövdes på gården. På tiden fanns inga jordbruksmaskiner och arbetet oerhört slitsamt. Ärter och bönor t.ex. vi för hand. Efter en arbetsdag fälten värkte ryggen och händerna var blodiga. Flera gånger kände jag att inte orkade och stack iväg hemifrån. tog då jobb i stan och hem pengar för att hjälpa familjen.
har inte varit i hemma på sen 1979, då jag engagerade mig den kurdiska
frihetskampen. Pappa är gammal och bor kvar i byn men 1999 han på oss i Sverige.
Mamma i hjärtinfarkt året innan. Jag sörjer att vi inte fick träffas och hon aldrig fick se mina barn.

 
    Tillbaka  
 
    Huvudmeny