folkisverige_logo.gif
57.    En interpellation i riksdagen    Lyssna
line_1.gif
Titta på texten på sidan 80 i boken eller här på skärmen och lyssna! Lyssna sen utan att titta på texten!
”Det tragiska är inte de onda människornas gärningar utan de goda människornas tystnad”, lär Martin Luther King ha uttryckt. När man ser tillbaka på hur nazistiska och högerextrema rörelser samlats i Sverige under senare år känns de orden högaktuella.
Senast samlades 60 nazister för en patetisk motdemonstration till det tåg för kärlek och mångfald, Prideparaden, som bland andra statsrådet Orback och undertecknad deltog i. Men ibland är de fler. På nationaldagen marscherade tusen nazister genom huvudstaden.
Man kan tycka att manifestationer av det här slaget skulle kräva av alla Sveriges demokrater att man manar till samling, värdiga manifestationer och ett understrykande av alla människors lika värde och rättigheter. I debatten om att göra nationaldagen den 6 juni till helgdag lovades från alla politiska partier att ordna manifestationer och samlingar för att möta de rasister som vill ”shang-haja” landets dag. Men icke. Den 6 juni då tusen högerextremister gick genom Stockholm var de enda riksdagspartierna som ordnade motdemonstrationer Vänsterpartiet och Miljöpartiet, samma partier som var emot att göra nationaldagen till helgdag.
Det faktum att det vi bevittnat är de största högerextrema samlingarna sedan andra världskriget skrämmer särskilt mycket om man betänker att det etablerade Sverige verkar ha valt samma strategi gentemot högerextremismen som den som misslyckades gentemot nazismen på 30-talet. Man försöker tiga ihjäl samlingarna.
Den strategin ger nazisterna just den arbetsro och handlingsfrihet de önskar, det ger dem känslan av att ha vunnit striden om demokratin och övertygelsen om att ingen kraft är dem övermäktig. Syftet med högerextremisternas marscher är att låta ljudet av stöveltramp återigen höras i Europa. Att skrämma och visa på styrka. Bara om vi visar att vi inte låter oss skrämmas, tystas eller provoceras kan vi bekämpa nazismen och värna demokratin.
Efter mordet på syndikalisten Björn Söderberg trängdes alla partiledare, hela Fackförenings-Sverige och representanter för näringsliv och regering under de svartröda fanorna för att visa att man inte tolererar att högerextremismen gör sig gällande genom hot, hat och våld i vårt land. Det innebar att den dåvarande högerextrema offensiven kom av sig, rörelsen föll samman och splittrades. När den nu återvänt i tilltagande styrka, när medborgare med utländsk bakgrund tvingas lämna en svensk kommun en dag om året, när stöveltramp hörs igen, måste vi återigen samlas under samma krav.
Vi måste visa var samhället drar en gräns och på demokratins överlägsenhet, då, men bara då, har vi möjlighet att återigen fälla högerextremisterna och rasismen.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Orback hur han ämnar agera för att möta den växande nazismen och högerextremismen med en bred och värdig samling för demokratins ideal och humanismens principer.
    Tillbaka  
 
    Huvudmeny